En urban trädgårdstäppa utanför en gammal nedlagd skinnfabrik i södra Frankrike. Hos kocken Philippe som odlar sina grönsaker och räknar med att bli helt självförsöjande i år. Vi var bjudna på ankmiddag som han tillagade i den egenhändigt fixade tandoriugnen. Så här i början av maj hade han mycket, som han redan kunde skörda och jag var väldigt avundsjuk. Apelsin- och citronträden gav mycket frukt förra året och potatisen som han odlar i en slags bädd som stiger på höjden, fyller han på med jord vart eftersom, förra året blev det otroliga mängder.
Mangold och purjolök med fiffigt bevattningssystem.
Apelsinträdet rullas in på vintern.
Kryddhörnan.
Potatisbäddarna till vänster, som i år kommer att utökas.
På gården framför den gamla fabriksbyggnaden kommer stora glaspartier monteras för ett vinterväxthus som kommer att värmas upp delvis med hjälp av den vedeldade brödugnen, där Philippe bakar sitt bröd och säljer till en skara trogna kunder. Tandoriugnen som gjorts av en gammal varmvattenbehållare, den håller värmen länge och är mycket ekonomisk, den behöver bara ett par vedträn.
Härligt med eget bröd och egna första rädisorna. Oliverna kommer från en väns odling i Marocko.
Själv väntar jag otåligt på varmare väder, så att mina sticklingar får komma ner i jorden. Vilken vecka som helst nu…. bönorna börjar bli väldigt långa nu och det måste bli minst 10 grader i jorden….
